Iran–Irak-kriget var det krig mellan staterna Iran och Irak som varade från september 1980 till augusti 1988. Kriget var extremt kostsamt i människoliv, ca 1 miljon människor beräknas ha dödats under kriget

I januari 1979 ledde Ayatollah Ruollah Khomeini en islamistisk revolution i Iran. Iraks ledare Saddam Hussein ansåg att Iran var instabilt och att regimen skulle falla vid ett angrepp. Men i bakgrunden var det religiösa och politiska frågor som ledde till att kriget bröt ut. Samt att Iraks ledare Saddam Hussein var rädd för att

Kriget inleddes den 22 september 1980 då Irak invaderade Iran. Från början var kriget en framgång för irakierna, men snart slogs de tillbaka och kriget fördes över till Irak 1981 och utvecklades till ett utnötningskrig. Irak försökte på flera olika sätt bryta dödläget: genom att bomba iranska städer det startade det så kallade städernas krig. Iran svarade med samma slags taktik och kriget flyttades snabbt till städerna där vanligt folk tog upp vapen och slogs. Irak började använda nervgas i stor skala då kriget började gå dåligt. Trots att Iran hade en mycket större befolkning (och därför fler soldater) än Irak kunde de inte nå en avgörande seger pga. att de hölls tillbaka av länder i väst. FN:s säkerhetsråd krävde flertalet gånger att stridigheterna skulle upphöra. En vapenvila började dock inte råda förrän 20 augusti 1988, och de sista krigsfångarna utbyttes år 2003. Trots det blodbad kriget snabbt förvandlades till so skedde inga förändringar av gränserna och inget av de stridande länderna fick ut något av kriget.

Stöd från omvärlden

Iran

Irans arsenal bestod vid krigets början främst av amerikanska vapen. Under kriget fick landet främst stöd från Syrien och Libyen. Vapen köptes från Nordkorea och Kina. I och med avslöjandet av Iran-Contras-affären visade det sig också att USA i hemlighet levereade en del vapen till Iran. Även svenska Bofors AB smugglade illegalt sprängämnen och krut till Iran via mellanhänder i Öst-Tyskland.

Irak

Irak hade ett mycket brett stöd i början av kriget. Landet fick omfattande finansiellt stöd av bland andra Kuwait, Saudiarabien och Förenade arabemiraten. Irak var under kalla kriget allierat med Sovjetunionen som också var dess främsta vapenleverantör, 61 % av de totala leveranserna under perioden stod de för. Andra stora källor var Frankrike, Kina, Brasilien och Egypten. Irak importerade ingredienser, utrustning och ammunition för tillverkning av kemiska vapen främst från Västtyskland, Nederländerna, Egypten, Indien, Frankrike, Italien, Spanien och Kina.

USA blev av olika skäl indraget i kriget, och stödde främst Irak. Den tidigare iranska regimen hade varit allierad med USA, men så var inte fallet med Khomeinis regim. 1979 togs USA:s ambassad i Teheran över av terrorister som tog ambassadpersonalen som gisslan.

Stödet utgjordes bland annat av underrättelserapporter om och satellitbilder på de iranska styrkorna och politiskt stöd (Irak togs bort från USA:s lista på länder som stödde terrorism efter ett besök av Donald Rumsfeld med mera). Under slutet av kriget gav USA även indirekt militärt stöd i och med att den amerikanska flottan skickades till Persiska viken. Det officiella uppdraget var att skydda den internationella oljetrafiken vars oljetankrar attackerades av båda sidor. Dock skyddade amerikanska flottan endast de oljetankrar som inte utgick från Iran. Efter att en amerikansk fregatt seglat in i en iransk mina anfölls även en grupp oljeborrplattformar som anklagades för att vara bas för minläggningen.